Mitt så kallade liv!

Har åter igen lite ilska som ja måste få ur mig. Blir så jävla trött på honom ibland. Ringde honom just för att säga att ja får nyckeln till lägenheten på lördag och att ja å mamma kommer att sova i skee i några nätter nästa vecka. Bara så han vet lixom.  Så sa ja även de att ja ska till skee i morgon och behöver ju nyckeln då, om han kunde åka förbi skee idag och lägga ut den. Då sa han att han hade tänkt ge den till Mee idag så ja kunde få den av henne eftersom att ja ska sova där. Men då sa ja ju de att ja hinner inte åka förbi stan i morgon och hämta nyckeln utan ja behöver den direkt lixom. För ja hinner inte ut till skee på fredag. De är ju därför ja åker upp redan i morgon. Men de va tydligen himla jobbigt att lägga ut den i skee. För han inte bor där nu… men tjeena de e ju fan bara 10 min extra kör tid. Kan han inte bara göra de då lixom? Vad är problemet? Han va på jobbet när ja ringde å ja satt i bilen och vänta på mamma så ja ville inte prata så länge för ja ville inte att mamma skulle höra… Så ja sa att ja skulle ringa honom ikväll. Då lät han typ värsta besvärad för de. Ja fråga om han inte ville att ja skulle ringa igen men då sa han bara att de får du ju om du vill… killar… Sa också de att ja tror vi ses på lördag…han ska ju ha inflyttningsfest och sen e de Cod. Å ja hade ju tänkte gå både till Gabriel och Cod men han lät värsta förvirrad när ja sa att vi ses på lördag… vill han inte att ja ska komma eller vad är de frågan om? Varför kan inte människan bara prata med mig istället för? Blir rätt förvirrad av allt de här…

Har nu även fått höra att han redan fyra dagar efter de att ja å Malin prata med honom och han satt å grina å sa att han fortfarande älskar Malin va på Cod och ragga upp en ny tjej. Mycket respekt den grabben har för oss… ingen alls faktiskt…

Blåtta åsynen av hans kläder gör mig galen.

Hur kan en människa vara så jävla falsk?

Snacka skit om mig till Malin och om Malin till mig? Hur dum i huvudet får man bli? Fattar han inte att vi får reda på det? Malin ska komma hit efter jobbet å de vet inte Gabriel om. Vi ska skälla nått så fruktansvärt på honom. Man beter sig inte så. Hur kan man vara å falsk? Han vet va ja tycker om falska människor och ändå? Ja är sjukt jävla arg. Å ja bor med honom. Lättare för Malin som slipper sova i samma säng som honom i alla fall. Hon kan ju lätt gå vidare och slippa se honom igen så fort hon åker härifrån. Men ja har pratat med Elin och ja kan få låna hennes rum tills ja hittar nått bättre. För ja tror inte ja klarar av att vara kvar här med honom. Får se vad han säger.

Till Malin har han ju tydligen sagt att ja är så jävla jobbig och tjatig och inte låter honom träffa henne. Vilket ja vet att ja aldrig har sagt för ja visste att om ja sa de så skulle de slå tillbaka. Så ja vet vad ja har sagt. Han har ju tydligen sagt till Malin me att han vill att ja ska flytta ut men till mig fråga han om de skulle kännas bättre om vi flytta tillsammans till stan. Men va fan han ville ju inte bo med mig enligt vad han sagt till Malin i alla fall… Hur kan han ena dagen mysa, krama och ha sex med mig och sedan andra dagen åka till Malin och beklaga sig över hur jobbig jag är. Hur fan är människan funtad?

Jaha då sitter man här igen och väntar på att tåget ska gå. Hade planerat att ta tåget som gick kl 21.47 men nej då går de inget fören kl 22.17…SUCK… men, men ja har ju i alla fall min dator så på nått sätt kan man ju alltid roa sig i en timma! Wee! Har varit på café med Lina! Druckit vin och käka lite å skvallra massor! Prata ganska så mycket om Gabriel och allt som hänt där runt. Om den där konstiga känslan ja får ibland när ja typ blir helt borta, varm, ont i magen, snurrig och känner mig helt borta. Ja vet inte vad de är men ja tror de är ångest. Tror verkligen att ja måste åka upp till Strömstad i morgon igen. Ja kan inte vara borta från honom så länge utan att prata om saken först. Förhoppnings vis så kan ja kolla på lägenheten i morgon om ja får den å då har ja ju i alla fall nått att skylla på! Ja tänkte nämligen låna mammas bil. Å ja kan ju inte säga då att ja ska åka upp bara för att prata med Gabriel. Men om ja säger att ja ska kolla på en lägenhet så ska de nog inte vara några problem. Ja ringde honom med lägenheten förut och fråga om hon hade hört av sig men de hade hon inte!!! Så ja skulle ringa i morgon mellan två och fyra!! Fan va ja hoppas att hon inte ringer innan! Ja vill verkligen, verkligen ha den! Tror ja i alla fall! Har ju inte sett den men den é på 24 kvadrat och ligger centralt och hyran é på 2200!! Kan ju inte bli mycket bättre! Så om de är så att ja inte kan titta på den i morgon så tänker ja ju säga att ja vill ha den i alla fall så han inte ger bort den till nån annan bara för att ja e borta i en vecka. Men i värsta fall får ja la kolla på den på lördag å åka hem tidigt. Då ska ja nog hinna i alla fall! Vill, vill, vill!!! Skulle vara så gött att ha något eget där ja  inte behöver undra när den andra kommer hem eller om nån annan ska ha mat eller en andra massa grejer. Så behöver ja ju inte köpa bil då heller! Bor ja i stan klarar ja ju mig med en cykel! Å de har ja ju redan så då sparar ja massor med pengar på de! Å spara pengar gillar vi!

Hur ska man ta dig ur de här? Hur kan de ibland bara bli så jävla krångligt? Hur kan han vara så arg på mig när de borde vara ja som ska vara arg på honom? Va e de som är fel lixom? Han borde ju bara vara glad att både ja å Malin fortfarande vill prata med honom. Känns så jobbigt att vi inte pratade ut igår kväll. För nu känns de som att ja åkte när vi fortfarande var ovänner. Igår kväll när ja fråga honom om ja fick krama honom god natt så sa han att de fick ja väll men han viste inte om ja skulle få nån respons.., vilket ja inte heller fick. De kändes jobbigt att krama på någon som inte ville krama mig tillbaka. I morses när ja skulle gå så sa ja de att ja tänkte krama honom så fick han göra vad han vill å då krama han mig tillbaka och han menade det. Han la sin kind mot min och var bara jätte gullig. Men så har ja haft ångest hela dagen och inte vetat vad som händer nu när ja ska vara borta så länge ändå. Så ja skrev ett sms till honom där ja skrev att ja tycker att de är jätte jobbigt att bråka och att de inte va meningen att de skulle bli så här. Ja vill ju vara hans vän. Men ja kan inte förstå. Skrev att ja är väldigt konflikträdd och att de kändes väldigt jobbigt för mig att han verkar vara så arg på mig. Vilket ja inte tycker att han har någon anledning att vara. Ja borde vara arg på honom och inte tvärt om. Han har ju fått tag i en lägenhet nu också, så han har förmodligen flyttat ut typ alla sina saker innan ja kommer tillbaka. Vilket ja tycker känns jobbigt för de känns som att ja inte har någonstans att ta vägen då. Men ja har kanske lyckats få tag på en lägenhet i alla fall! Gabriel tipsa mig om den men så va han så korkad att han tipsa sin jobbar kompis om den me så hon han före med att ringa. Men hon har ju tre månader uppsägnings tid på den hon har nu å ja kan flytta in på en gång så ja borde ju ändå ligga bra till. Och Gabriel berätta att hon hade blivit rätt tje påt när hon insåg att hon hade tre månader så hon kanske inte ens skulle kolla på den. Saken är ju den att ja tror inte ens att ja behöver kolla på den ja tar den vilket fall som helst! Den är 23kvadrat meter och 2200 kr i hyra centralt så ja vill verkligen, verkligen ha den! Så där é ja lite irriterad över att han berätta för henne med… Vill han inte bli av med mig eller? Men om ja inte får den så får ja ju bo hos Malin så länge! HA! Jag men INTE han! De kan han fan bara ha! Fan va bra de känns faktiskt, att ja blivit vän med Malin! De va nog inte vad han förväntade sig! Eftersom att han snacka skit om mig till henne och tvärs om så trodde la han att vi hata varandra vid de här laget. Men vi är lite smartare än så och pratar om saken! Men de va jobbigt att se honom så ledsen. Tårarna bara rann, då ville ja bara krama om honom å säga att de blir bättre, men de kunde ja ju inte göra för vi bråkade ju med honom. Men han såg ju så förstörd ut… Då tyckte ja faktiskt synd om honom. Han blev ju mer eller mindre dumpad av två personer samtidigt. De kan fan inte vara lätt. ”He had it coming”… Men som han nog tyckte va jobbigast var nog att han insåg att han aldrig kommer att få tillbaka Malin. Vilket han fortfarande vill. Men ja skrev till honom idag. Skrev att ja tyckte att de va jätte jobbigt att bråka med honom och att de kändes jätte jobbigt att de verka som att han är arg på mig när de borde vara tvärt om. Ja har ju typ kommit över de att han faktiskt var otrogen mot mig. De känns som att ja ärligt talat skiter i det. Men Gabriel är fortfarande min vän. Och han är ju fortfarande svartsjuk typ när ja ska träffa Jonas. HA! De kan han bara ha de me faktiskt! Men om ja bara är hans vän å han inte känner mer än så varför är han då sotis för? Skumt de där. Är på väg till Göteborg nu för ja ska ju på Vinteskog men de blir nog så att ja åker tillbaka dit upp i morgon igen, måste prata med Gabriel och de kan inte vänta tills ja kommer tillbaka. Faktiskt kan de inte det. Måste förstå lite grejer innan ja åker annars så kommer ja inte att kunna njuta av att vara på Vinterskog. Och de vill ja faktiskt göra! Ska träffa Lina nu när ja kommer till stan så får hon hjälpa mig att reda ut de hela. Hon kommer i å för sig säker säga att ja ska skita i honom å vänta tills han ringer, men de går lixom inte. Ja kan inte åka till Vinterskog och må så här. Måste reda ut de. Kanske skulle de funka över telefon men de känns bättre att träffa honom och prata. Men om ja inte ska kolla på lägenheten så känns de ju himla onödigt att bara åka fram å tillbaka. Men ändå så är 6 timmar på buss värt det. Tror ja… Men de som irriterar mig lite är att han inte har svarat på mitt sms. Han kan ju skriva vad fan som helst typ. De gör mig lite irriterad. Men ja kan nästan lova att ja kommer att ringa honom i natt även om ja inte planerar de. Men om han inte svarat innan dess så måste ja nog ringa och be honom förklara. För ja blir ju tokig av denna ovisshet.

Varför blir allt bara så konstigt ibland? Hur kan de bara komma en klump i magen som ja inte vet hur ja ska göra mig av med och egentligen så har den ingen anledning att vara där över huvud taget. Gabriel kanske har fått en lägenhet och de känns som att ja blir direkt hemlös om han tar den. Han säger ju att ja kan bo hos honom först men ja måste ju hitta något eget snart. Kan inte bo kvar hur länge som helst med Gabriel. Han ska flytta, inte vi. Men ja kan inte bo kvar här i Skee helt själv ja blir knäckt av de. De som ja förträngde eller jobbade mig av med i höstas, de känns som att de är på väg tillbaka. Ja vet inte vad ja ska göra. Känner mig bara så ensam och hjälplös. Elin flyttar, Gabriel flyttar och ja har ingen stans att ta vägen. Ja orkar bara inte med detta en gång till. Ja kan inte bo med Gabriel jämt, de funkar inte. Ja måste hitta nått eget, de bara är så… Hade ja inte fått jobbet hade de bara varit att flytta med Elin till Stockholm men nu har ja jobb här så ja måste vara kvar. Ja är fast i Strömstad utan någon stans att bo och de gör att klumpen inte vill försvinna, den finns där mer eller mindre hela tiden och den försvinner aldrig helt, ja gömmer den bara väldigt väl. Men ibland vill den komma fram. Ja måste lära mig att göra mig av men den och inte bara gömma den. Ja måste komma på vad den kommer av, först då vet ja hur ja ska bli av med den. Ja vill inte ha en höst till…

19.41

Den konstiga känslan som ja skrev om häromdagen, den fanns där av en anledning. De som ja befarade stämde.

Igår kväll så kunde verken ja eller Gabriel sova och vi började prata lite i sängen. Han fråga mig va ja tänkte på och som vanligt så tänker ja på allt och på hur han känner för mig. Vi pratade vidare och ju mer han sa desto räddare blev ja. Ja insåg ganska så snabbt var samtalet ledde. Han fråga hur mycket ja tyckte om honom och ja sa mycket och han sa då att han trodde att ja tyckte om honom mer än han tycker om mig. Då blev ja riktigt narvös. Vi pratade om hur allt hade gått så fort och när vi träffades så var vi båda två i väldigt behov av sällskap och vi va båda ganska så ensamma. Han sa att han inte hade fått som känslorna som han hade hoppats på att han skulle få. De slutade med att vi gemensamt (så tolka ja de i alla fall) bestämde att ja skulle bo kvar men bara som en vän. Vi är inte längre tillsammans och de känns så himla mycket jobbigare än va ja trodde. För även om mycket kommer att vara som de har varit så är de ändå så mycket som kommer att ändras. De är inte bara inga pussar och inget sex. De är hela den här grejen med att umgås med honom. Han kommer inte att dra med mig överallt, ja kommer bli tvungen att bli mera frigående lixom och de känns som att ja kommer att sakna hans sällskap. Bara idag när ja va med Elin och Mee i Nordby så saknade ja honom så mycket för senast igår var vi där tillsammans och ja va så glad då. Höll honom i handen, en mycket bra hand för övrigt, och allt va så bra. Men han är ju inte död. Ja kan ju fortfarande krama på honom och prata med honom. Vi bor ju ändå i samma lägenhet och sover i samma säng. Ja längtar tills han kommer hem idag. Då ska vi prata om hur de har känts idag och förmodligen så kommer ja väll gråta me men de hör väll till. Vad vet ja… Men ja är ändå glad att han prata med mig. Ja känner mig inte helt överkörd som ja gjorde av Jonas. Gabriel är faktiskt en bra person att bli dumpad av. Han är bra på de, på att göra de så smärt fritt som han bara kan. Ja tycker om Gabriel.

20.39

Gabriel kommer hem om en knapp timma och ja mitt jävla nöt är nervös… Ja vet inte vad de är som gör de men ja har fjärilar i magen. Som att träffa någon som man inte träffat på jätte länge. Ja vet lixom inte hur ja ska vara och va ja ska göra… å va ska ja säga? Men detta är ju knäppt. Igår kväll va de lite samma sak, ja ville inte somna för ja viste inte hur de skulle bli på morgonen. Men helst så skulle ja ju bara vilja vakna och att allt var en dröm och att allt är underbart och utan problem. Men problem? Är det verkligen de det är? Kanske är de lika bra så här? De vill ja inte att de ska vara… Ja vill att de ska vara lätt, mysigt, enkelt… bara så där bra som de är när de är perfekt. Men ja lever kvar på hoppet och de blir som de är meningen att de ska bli.

13.27

Känns så jobbigt. Ja vet inte vad det är men just nu känns de så konstigt… Den där känslan som ja inte kan beskriva men som ja har i magen och inte kan bli av med. Ja tror att lite av den är rädsla och oro, oro över att Gabriel inte tycker om mig på de sättet som ja hoppas och vill. Det känns lite som att han kanske låter mig vara här för att ja inte har någon annan stans att bo. Kanske för att de är praktiskt med en hemma fru vad vet ja…? Ja behöver lixom hela tiden få bekräftat att ja är omtyckt för ja blir så lätt så osäker. Innan va de aldrig så men efter att Jonas blev så konstig strax innan han dumpa mig så känns de som att samma sak kanske händer nu. Ja kanske överdriver allt och inte har uppfattat allt rätt. Det kanske är som de alltid har varit sen ja träffa Gabriel men de har väll nu kanske blivit en vardag och inte samma nykära grej längre. Eller nykär kanske man inte heller kan säga. Hur vet ja om han är kär i mig? Man kan ju kanske tycka om någon och bo med dom utan att vara kär? Hjälp ja är förvirrad. Ja vet lixom inte hur ja ska uttrycka mig och få fram de ja undrar. För ja vet att om ja frågar så är ja så rädd för svaret. De känns som att man chansar att hoppa och hoppas på att fallskärmen tar emot en när man faller. Om ja frågar så kanske ja inte får de svaret ja hoppas på och då är ja så rädd att allt ska bli som de va i höstas. Och de orkar inte ja. Men men som sagt ja kan ju bara ta allt fel. Ja menar de ja har uppfattat som frånvarande och distanstagande kanske bara är naturligt efter att man varit tillsammans lite. Det kanske ska vara så. Och typ när han kommer hem från jobbet efter 12 timmar tro tusan han kan vara trött då och inte lika sprallig som ja är och vill att han ska vara...

Men en sak som inte har förändrats är när vi ska sova. Han ger mig fortfarande samma trygga och omtyckta känslan som han alltid har gjort, då känner ja mig omtyckt. Så är de kanske de ja ska tänka mest på och se till de. För de kanske ändå är de som är viktigast. För de känns ju inte som att han skulle vara så gullig och mysig när vi sover om han inte menar de. Som vanligt så kommer nog Gabriel att få läsa detta å han kan nog tycka att ja är lite små konstig men eftersom detta är de lättaste sättet att få de ur mig så kanske de är lika bra. Så får han tycka att ja är hur knäpp som helst!!!

14.51

Ja behöver verkligen en kram. Varför känns de så jobbigt. Känns som att ja bara vill ligga i sängen och gråta. Men varför? Vad fan händer? Kan inte sitta här hela dagarna måste göra något. Ja tänker för mycket och de blir bara fel och ja blir bara ledsen… Vill verkligen bara ha någon att kram just nu… Saknar Gabriel och hans kramar.