14 januari
13.27
Känns så jobbigt. Ja vet inte vad det är men just nu känns de så konstigt… Den där känslan som ja inte kan beskriva men som ja har i magen och inte kan bli av med. Ja tror att lite av den är rädsla och oro, oro över att Gabriel inte tycker om mig på de sättet som ja hoppas och vill. Det känns lite som att han kanske låter mig vara här för att ja inte har någon annan stans att bo. Kanske för att de är praktiskt med en hemma fru vad vet ja…? Ja behöver lixom hela tiden få bekräftat att ja är omtyckt för ja blir så lätt så osäker. Innan va de aldrig så men efter att Jonas blev så konstig strax innan han dumpa mig så känns de som att samma sak kanske händer nu. Ja kanske överdriver allt och inte har uppfattat allt rätt. Det kanske är som de alltid har varit sen ja träffa Gabriel men de har väll nu kanske blivit en vardag och inte samma nykära grej längre. Eller nykär kanske man inte heller kan säga. Hur vet ja om han är kär i mig? Man kan ju kanske tycka om någon och bo med dom utan att vara kär? Hjälp ja är förvirrad. Ja vet lixom inte hur ja ska uttrycka mig och få fram de ja undrar. För ja vet att om ja frågar så är ja så rädd för svaret. De känns som att man chansar att hoppa och hoppas på att fallskärmen tar emot en när man faller. Om ja frågar så kanske ja inte får de svaret ja hoppas på och då är ja så rädd att allt ska bli som de va i höstas. Och de orkar inte ja. Men men som sagt ja kan ju bara ta allt fel. Ja menar de ja har uppfattat som frånvarande och distanstagande kanske bara är naturligt efter att man varit tillsammans lite. Det kanske ska vara så. Och typ när han kommer hem från jobbet efter 12 timmar tro tusan han kan vara trött då och inte lika sprallig som ja är och vill att han ska vara...
Men en sak som inte har förändrats är när vi ska sova. Han ger mig fortfarande samma trygga och omtyckta känslan som han alltid har gjort, då känner ja mig omtyckt. Så är de kanske de ja ska tänka mest på och se till de. För de kanske ändå är de som är viktigast. För de känns ju inte som att han skulle vara så gullig och mysig när vi sover om han inte menar de. Som vanligt så kommer nog Gabriel att få läsa detta å han kan nog tycka att ja är lite små konstig men eftersom detta är de lättaste sättet att få de ur mig så kanske de är lika bra. Så får han tycka att ja är hur knäpp som helst!!!
14.51
Ja behöver verkligen en kram. Varför känns de så jobbigt. Känns som att ja bara vill ligga i sängen och gråta. Men varför? Vad fan händer? Kan inte sitta här hela dagarna måste göra något. Ja tänker för mycket och de blir bara fel och ja blir bara ledsen… Vill verkligen bara ha någon att kram just nu… Saknar Gabriel och hans kramar.