Mitt så kallade liv!

Förut träffade ja dig mer eller mindre hela tiden och regelbundet, visst ja la märket till dig då med och va attraherad men nu har ja inte sett dig på ett tag. Men så såg ja dig idag! och helt plötsligt så viste ja inte hur ja skulle säga hej eller om ja inte skulle göra de. Ja såg dig och visste att om ja kolla åt ditt håll tillräckligt länge så skulle du se mig med och då hade de varit så lätt att bara nicka ett hej. Men nej så lätt ska vi inte göra de, tänkte att om dom innan mig skulle vara snabbare så att vi mer eller mindre skulle springa in i varandra. Men så klart inte. Du han lixom före. Körde bakom dig därifrån och lixom hopades att du skulle se att de va ja som körde bakom. Men självklart gjorde du inte de. Ja fick en sån där känsla i magen som man inte kan förklara, en sån där pirrig känsla som man bara får när man ser någon man tycker om. Är de så att ja faktiskt tycker om dig mer än ja tidigare velat erkänna?



de har alltid varit emot mina prinsiper att ta bort inlägg så ja tänker inte heller göra det med detta men ja har tagit bort de som folk kan störa sig mest på. så lägg ner nu.

Ja måste nog vara lite knasig? Har en himla förkärlek för att springa runt med nästan inga kläder när ja är hemma? ok i lägenheten för där bor ja lixom högst upp å ingen ser lixom in till mig där? Men nu är ja hemma hos pappa och hälsar på och är nu själv hemma. Å va gör ja? Jo springer runt med nästan inga kläder alls? ok för att ja färga håret men kläderna åker lixom av tidigare? Men vadå de är ju klart mycket skönare å inte ha en massa kläder! Speciellt nu när de är så himla varmt. Så nu sitter ja här på altanen i bh trosor och en på tok för kort kjol å lixom bryr mig inte om nån ser? känns lixom inte längre som att de är nån stor grej. Ja menar man springer ju runt i bara bikini på stranden på sommaren så varför kan man då inte springa runt i bara underkläder hemma hos sig själv? De tycker ja allt att man får göra och de kommer ja definitivt att fortsätta med! Så de så! Å e de nån som inte vill se så får dom la lov att blunda då rå!

Är de meningen att man ska behöva gå till jobbet med en klump i magen av oro att chefen ska vara där? Att man ska vara orolig för att få en utskällning eller att någon klagar på de man gör? Allt man gör är sitt bästa men ändå så duger de inte och alltid är de något som är fel. Vi är två som gör exakt samma sak för samma sak. Men ändå av någon himla konstig anledning så är de ändå bara ja som får en massa skit och spydiga kommentarer. När man inte längre vågar fråga sin avdelning chef om hjälp eller har en fråga som man behöver ett svar på, då är de något som är knasigt. Man ska inte behöva vara rädd för att be om hjälp.

Jag kan inte allt, ja har lixom inte jobbat i 20 år som han har, så hur i hela helvete ska ja kunna veta allt som han vet? De har ju tagit honom 20 år att lära sig så hur i hela friden ska ja kunna lära mig allt på under en månad? Dessutom utan hjälp, han förväntar sig alltså att ja på tiden under en månad ska kunna lista ut allt som han har lärt sig under alla sina år? men de verkar ju himla rättvist? och oj så logiskt?

Men de som känns nästan jobbigast av allt är att de är bara mig han är på så här mycket, visst de finns en kille till som han är på lite me men ingen som behöver stå ut hela tiden och tydligen gör allting FEL.

Va fan har ja gjort dig?

Varför ska folk vara på mig om att ja måste göra ditt å datt å säga si och så, kan inte alla bara ta hand om sig själva? Varför följer alla bara strömmen? Är de inte lite roligare att skilja sig från mängden och göra som man vill och känner för och sen bara skita i va alla andra tycker om saken? Varför ska alla lägga sig i? De krånglar ju bara till saker ännu mera.

Men en annan sak som nästan irriterar mig mer det är när folk säger att dom mår bra eller att något är OK även om e nu inte är de... Är de inte lika bra att vara ärlig, säga att man mår dålig eller säga till om de är nått som känns fel eller nått dom inte tycker är bra? Vad är de som är så svårt? Varför krångla till de så jävla mycket för sig själv? Vad i hela friden är vitsen med de? Kan verkligen INTE fatta....

Ta er samman folk, gör som ni vill och känner för, säg till om nått känns fel eller om ni inte mår bra. Flyt inte bara med för att de är enklast för stunden. För i längden är de inte enklast och defenitift inte bäst.

Ja vaknade i morses och natten hade varit så långt, de hade inte gått en minut att ja tänkte på dig, ja kan inte ha få en minut utan att ja tänker på dig? Du är alltid i mitt minne, alltid i mitt huvud. Ja kan inte leva en enda dag till utan dig.

Ja har försökt ringa dig hela dan, de är så mycket som ja vill säga.

Ja blir galen för mina tankar är fyllda av dig, de måste finnas nått sätt som ja kan komma förbi fram till dig.

Ja kan inte låta bli att tänka på dig, för ja saknar dig och ja vet att de är sant. Kan du inte se i mina ögon att ja vill vara med dig tills tiden tar slut?

Alla minuter i världen kan inte ta din plats.

Ja har nog aldrig saknar någon så mycket som ja saknar dig? Vem ska ja nu ringa när ja är glad, ledsen, har tråkigt eller helt enkelt bara saknar min vän? Nu bor du inte bara långt bort nu är du även långt borta. Hur ska ja nu klara mig? Du har lärt mig så mycket och nu måste ja leva utan min lärare, min mentor, min vän. Ja gjorde de största misstaget i mitt liv som bara va en dum fylle grej. Men de blev så fel när de kom fram. Tänk att några små ord som bildar en mening kan förstöra så mycket. Hur starkt var då de vi hade? Var de inte värt att kämpa för? De va aldrig meningen att svika dig eller såra dig, ja hoppas att du vet de. Ja kan inte göra så mycket mer än att säga förlåt. Sen kan ja bara hoppas på att du en vacker dag inser att ja inte gjorde de med flit. Att du förstår att även ja som alla andra gör fel. Att fela är mänskligt?

De har gått en vecka sen du försvann, ja känner mig ensam och de kommer nog vara så, de va länge sen ja kände så här sist. De är inte roligt att spela de här spelet, vad ja vet är vad ja missar och de ja missar är tid med dig. Lyssnar du? Gå inte, säg inte att att du mår bra när du är ensam, ja är försvunnen utan dig.

Ja va upptagna med att göra stora misstag, misstag ja inte kan få ogjorda.

Kanske mår vi bättre på var sitt håll? Ja tror inte de? Ja mår inte bra utan dig?

Ja är ledsen på att springa efter mina känslor. Lyssnar du?

Allt ja vet är vad ja saknar och de ja saknar är dig.

När din värld rasar och allt bara blir fel, då kommer ja till dig.

När du mår dåligt och letar efter en vän, då kommer ja till dig.

Någon gång när alla dina drömmar känns långt borta och du har tappat bort din väg.

Då hör ja din själ kalla på mig och då kommer ja.

När du behöver någon som guidar dig och går bredvid då kommer ja till dig.

När natten är ensam och kall så behöver du bara sträcka dig efter mig så kommer ja till dig.

Ja kommer till dig.

Även om vi inte kan vara tillsammans så kommer vi vara vänner nu och för alltid.

När din natt är mörk och ensam kalla på mig så kommer ja till dig.

Vi behöver alla någon vi kan vända oss till.

Någon som vet och förstår.

Så om du känner att din själ dör och du behöver hjälp att bli stark, kalla på mig så kommer ja.

Ja finns där för dig. För alltid. Ja kommer till dig.

Ja brukade kalla dig min tjej. Ja brukade kalla dig min vän, ja brukade kalla dig min lycka. Lyckan ja aldrig hade, när ja tänker på dig vet ja inte vad ja ska göra.

När får ja träffa dig igen? Ja saknar dig helt galet, mer än ord kan säga. Ja saknar dig helt galet varje minut varje dag. Vännen ja är så nere när din kärlek inte finns här ja saknar dig, saknar dig som en tok.

Du va allt ja ville ha, du va allt ja behövde, kan du inte se hur ja mår?

Kan du inte se att min smärta är riktig, när ja tänker på dig vet ja inte vad ja ska göra. När får ja se dig igen?

Vännen ja är så nere när du inte är här?

Allt vi behöver är ljus, du och jag en flaska vin och ljus. Ja vet att du försvinner. Men ja hoppas att de inte va så, ta det här vinet och drick det med mig. Stanna inatt och bekämpa morgondagen. De är inte lätt att säga farväl, snälla börja inte gråta, ja vet att du måste gå men ja önskar att de inte va så, spara denna kväll och minns den. För imorgon är du borta. Morgondagen kommer för att ta dig iväg, ja vet att du måste gå men ja önskar att de inte va så. Imorgon är du borta?

Ja vet att du sa, ?kan du inte bara komma över de?? De vred runt hela min värld, men ja gillade det, ja bäddar min säng och sover som ett barn, utan någon ånger. Det är en sorglig historia som en mor kommer lära sin dotter. Hur kan några som ja säger skicka någon så långt över kanten. Dom skickade mig ett brev och sa att ja borde vara tyst så skulle mitt liv bli bättre. Ja är inte redo att bli snäll, ja är inte redo att backa tillbaka. För ja är arg som fan och ja har inte tid att gå runt och runt, de är för sent att göra de rätt, skulle troligen inte göra om det om ja kunde, för jag är för arg för att kunna göra de ja borde. Förlåta låter bra, glömma låter bättre, men ja väntar fortfarande?

Ingen vet hur de är att vara den elaka, den ledsna, bakom mina ögon, inget vet hur det är att vara hatar, förlorad, att bara få höra lögner.

Men mina drömmar är hela och fria, som mitt sinne, ja har timmar helt själv, min kärlek är kravlös, men aldrig fri. Ingen vet hur de är att känna dessa känslor, som ja göra, och ja skyller på dig. Ingen vet hur de känns att bli särbehandlad och bli anklagad, bakom mina ögon. Ingen vet hur man säger att man är ledsen, och oroa dig inte, ja talar sanning.

Kan fortfarande inte tro på allt ja hört, ja har knappt rört telefon för ja vet inte vem ja ska ringa. Du gör mig fri och du är också den som får mig att gråta. Ja försöker lista ut en väg, att komma framåt, för ja kan förändras, ja är inte den samma, inte för alltid, va kan ja säga? Ja är inte ok, ja önskar att ja va de, ja vill ha dig tillbaka ja vill ha en tid ja kan minnas. De är så enkelt som de låter, ja kan ändras, ja är inte den samma, inte för alltid. Så ja går ut på kvällen och går längst gatan, pratar me alla ja träffar. Jag vaknar och skakar. Inte själv men ensam, ja behöver nån som tar mig hem. Vad kan ja säga? Du vill ha den där delen av mig där solen skiner, de är den person som ja försöker vara, och de är vad du kommer att hitta, om du bara låter mig, om du bara tar tillbaka mig, ja lovar att de på riktigt. Ja vill ha dig tillbaka en tid som ja minns, de är så enkelt som ja säger ja kan förändras. Ja blir ok och de blir du med. Om du kommer tillbaka hit så kommer du att minnas. De är så enkelt som ja säker. Ja kan förändras.

Har sagt förlåt, har erkänt att de va dumt, VET att de va as korkat... Men mer än så kan ja inte göra... Kan inte få de ogjort, nu har ja sagt förlåt så nu är de upp till dig.