Mitt så kallade liv!

Förut träffade ja dig mer eller mindre hela tiden och regelbundet, visst ja la märket till dig då med och va attraherad men nu har ja inte sett dig på ett tag. Men så såg ja dig idag! och helt plötsligt så viste ja inte hur ja skulle säga hej eller om ja inte skulle göra de. Ja såg dig och visste att om ja kolla åt ditt håll tillräckligt länge så skulle du se mig med och då hade de varit så lätt att bara nicka ett hej. Men nej så lätt ska vi inte göra de, tänkte att om dom innan mig skulle vara snabbare så att vi mer eller mindre skulle springa in i varandra. Men så klart inte. Du han lixom före. Körde bakom dig därifrån och lixom hopades att du skulle se att de va ja som körde bakom. Men självklart gjorde du inte de. Ja fick en sån där känsla i magen som man inte kan förklara, en sån där pirrig känsla som man bara får när man ser någon man tycker om. Är de så att ja faktiskt tycker om dig mer än ja tidigare velat erkänna?



de har alltid varit emot mina prinsiper att ta bort inlägg så ja tänker inte heller göra det med detta men ja har tagit bort de som folk kan störa sig mest på. så lägg ner nu.