31 januari
Varför blir allt bara så konstigt ibland? Hur kan de bara komma en klump i magen som ja inte vet hur ja ska göra mig av med och egentligen så har den ingen anledning att vara där över huvud taget. Gabriel kanske har fått en lägenhet och de känns som att ja blir direkt hemlös om han tar den. Han säger ju att ja kan bo hos honom först men ja måste ju hitta något eget snart. Kan inte bo kvar hur länge som helst med Gabriel. Han ska flytta, inte vi. Men ja kan inte bo kvar här i Skee helt själv ja blir knäckt av de. De som ja förträngde eller jobbade mig av med i höstas, de känns som att de är på väg tillbaka. Ja vet inte vad ja ska göra. Känner mig bara så ensam och hjälplös. Elin flyttar, Gabriel flyttar och ja har ingen stans att ta vägen. Ja orkar bara inte med detta en gång till. Ja kan inte bo med Gabriel jämt, de funkar inte. Ja måste hitta nått eget, de bara är så… Hade ja inte fått jobbet hade de bara varit att flytta med Elin till Stockholm men nu har ja jobb här så ja måste vara kvar. Ja är fast i Strömstad utan någon stans att bo och de gör att klumpen inte vill försvinna, den finns där mer eller mindre hela tiden och den försvinner aldrig helt, ja gömmer den bara väldigt väl. Men ibland vill den komma fram. Ja måste lära mig att göra mig av men den och inte bara gömma den. Ja måste komma på vad den kommer av, först då vet ja hur ja ska bli av med den. Ja vill inte ha en höst till…