Mitt så kallade liv!

Har glömt att ja skulle berätta för er om stockholmaren med göteborgssjukan som ja stötte på häromdagen!
När ja i fredags va total depp å gick från jobbet ett tag för att rensa tankarna. Satt under en bro för att skydda mig från regnat som hade bestämt sig för att ösa ner en stund. De går förbi en hel del människor som bara slänger en snabb blick på mig och går vidare, visst ökar till och med farten lite när som ser mig. Ser ja ut som en galen pundare där under bron tro? Så kom de en yngre tjej med en liten sött vovve gående, Precis som alla andra så ser hon mig och slänger en blick. Ja råkar möta hennes blick, hon viker av från sin raka väg framåt. Kommer fram till mig och frågar hur ja mår! Hon pratar på om att allt kan kännas jobbigt ibland och att man måste se framåt å se allt som nått som kan stärka en å att man går starkare ur de. Hon peppa mig att torka tårarna och vinna striden.
Å eftersom att ja som inbiten Göteborgare alltid har hävdat att alla Göteborgare är "GoaGöbbar" å att alla Stockholmare är dryga å egon fick mig en liten knäpp på nästan. Antingen är de så att vi "GoaGöbbar" har smittat dom lite eller så är de helt enkelt så att de finns snälla å omtänksamma främlingar i den här stan me!

Så du får en ros från mig! För att du gjorde nått så litet som känndes så mycket i hjärtat. Du visade en främmande människa medlidande och omtanke. De är de finaste man kan göra!