Mitt så kallade liv!

Nu har det gått över 2 år... samtidigt som de känns helt ok och jätte bra så får ja ändå en sten i magen varje gång ja är här... de är samma men annorlunda. Får ångest light när ja är här så fort jag inte har några andra tankar som upptar platsen i min hjärna... de är lättare att vara hos mamma, där är det bara nytt och på så vis lättare... så här länge som jag nu är hemma har ja inte varit sen ja vet inte när, brukar bara komma hem några få dagar, å nu ska ja vara hemma i en vecka till... Nu vill ja hem till min värld igen, eller att någon från min värld kommer och räddar mig...

De e fan tur att kryckan planerar att komma hit å göra mig sällskap... kommer ju bli tokig annars...