Mitt så kallade liv!

Dom säger att ja borde glädjas och vara glad över det. Och visst, en del av mig är nog glad å tänker att det nog blir bra så här. Att de sluta riktigt bra till slut. Men den andra delen av mig gillar det inte alls, den delen av mig som får mig att undvika personer jag älskar, den delen av mig som får mig att smyga på tå och tänka på vad ja säger.
Kanske är det så att folk har rätt, att ja bara måste ge det mer tid? Att med tiden så läker alla sår? Men detta såret är djupt och ärren syns tydligt...
Ja tror de hade varit lättare om de till slut blev nån av de första, tror att du hade fått ut mer av livet så. Någon som tar fram dom sidorna hos dig som ja tycker så mycket om. Inte någon som hjälper dig att bli gammal. För du är inte det. Ja vill inte att du blir tråkig och stel. Ja vill att du ska vara den du alltid varit för mig. Jag vill ha dig som du alltid varit.