Mitt så kallade liv!

Ni som känner mig vet mycket väl hur ja kan bli när blodsockret faller å ja inte fått äta på ett par timmar. Ja blir som ett vandrande åskmoln, som en tromb i ett bostads område, som ett hungrit lejon på jakt! Å idag så åt ja då frukost vid 10 tiden, sen när klockan börja närma sig 15 börja ja ju inse att ja snart måste äta. Va hungrig men viste inte vad ja va sugen på, så ja stuvade makaroner... smaka på dom, men nej, inte vad ja ville ha... Så ja bestämmer mig för att leta reda på thai restaurangen som tydligen ska ligga i närheten, efter att ha traskat en stund så hitta ja de, då va klockan typ 17..å mitt humör va inte bättre... Så står ja där me min besluts ångest, å när ja väl kommit på vad ja vill ha, ja då tar dom inte kort där. FUCK! å ingen automat i närheten...så bitter som få börja ja traska tillbaka hemmåt å tänkte att "a ja, de får bli kinesen då rå.." tar ut pengar på vägen å går dit. Men i helvette heller, stället är inte öppet! De är ju inte sant! Så in på pizzerian för en kebab rulle eller nått i den stilen, nej då har dom inga rullar där! (Vad har ja gjort för att förtjäna de här?!) Så de blev en skink sallad med endast isbergssallad, gurka, tomat. ost och skinka...inte kunde dom ens kosta på sig lite lök på eländet! Så bitter gick ja hemmåt me min sallad å köpte en glass på vägen! Lina ringde innan ja hunnit få i mig maten, å hon hörde på mitt humör att de va bäst att låte mig äta lite innan vi prata!
Men nu har ja fått äta! Så nu är ja glad igen! Men de va en låååång väg hit! låt de aldrig gå närmare 10 timmar mellan mina måltider, ja blir jobbig då! Fråga Prinsessan!