Mitt så kallade liv!

Blev så himla glad idag! Fick ett medelande där du sa förlåt för att du inte hade hört av dig de senaste men att du hade haft mycket på jobbet och hemma. Men att du hoppades att ja inte var arg på dig!
Men hur skulle ja möjligen kunna vara det?! Vi har inga skyldigheter till varandra. Men de är klart att ja saknar när ja inte hör ifrån dig och ja blir helt överlycklig när ja ser att smset som just kom är från dig! Blir lycklig i hela kroppen! Varför måste du bo så långt borta.. Varför är vi båda så upptagna.. Varför förde ödet oss samman om de är så hopplöst? Finns de inte en mening med allt!? Ja vill träffa dig mer, har inte sett nog av dig än! För med dig känns allt så anorlunda och bra. En kännsla som de var så länge sedan ja kände senast. Du ville ha mig för mig. Å hela mig, hela tiden!
Saknar dig..








...för mycket...