Mitt så kallade liv!

Allt är bara så jobbigt nu, så motsträvigt... Ser inte längre någon ljus punkt i vardagen... allt känns bara jobbigt... Har en klump i magen varje dag när ja ska till jobbet, rädd att han är där och ja ska bli tvungen att tassa på tå för att inte göra honom upprörd. Hela tiden så få ja bara höra negativ kritik och aldrig någonsin så får man höra att man gör något bra. Allt man gör är bara fel, för lite eller helt enkelt duger inte. Ja vill inte ha de så. Ja vill ha ett jobb där de finns rutiner och erfarenhet. Ja vill inte behöva gissa varje dag hur allt ska vara och hur de ska göras. För de är vad ja just nu håller på med. Varje dag får ja en massa gåtor, Ibland lyckas ja gissa rätt och de blir bra men självklart blir de ibland oxå fel och då får ja en jävla massa skit för de... Ja mer eller mindre vill gråta nästan jämt på jobbet... Ja orkar inte bli nertryckt hela tiden. För att ja ska orka höra allt de negetiva så måste ja oxå få höra något possitivt någon enstaka gång. De går lixom inte annars. Så nu vill ja inte mer, orkar inte mer, kan inte mer... ja lägger helt enkelt ner de...så fort de bara går...