Mitt så kallade liv!

Blir så förvirrad... De känns som att du säger nått, tycker nått annat och sänder ut signaler om nått helt annat. Är de mig du menar? Vad har jag i så fall gjort? Och har ja gjort nått så ber ja verkligen om ursäkt för de... Du vet vad ja tycker och hur ja känner. Sen finns de inte så mycket mer ja kan göra åt saken. Ja vet att du vill ha  min andra hälft och ja accepterar de helt och hållet. Men om ja på något sätt gjort dig besviken så snälla säg det till mig. 

Så länge du är glad så får du tycka, tänka, känna och göra precis vad du vill, så länge du mår bra, så mår jag oxå bra. Mina vänner är viktiga för mig.

Och Elin ja saknar dig så sjukt jävla mycket. Hur ska ja klara mig utan dig? Mitt bollplank som kan den ädla konsten att lyssna på mig men utan att tröttna!  Saknar dig så fruktansvärt mycket...