Mitt så kallade liv!

Vi träffades igår. Även om det var några kompisar runt omkring och bara en kort kort stund så känndes det väldigt bra! Ja va så rädd att du skulle vara avvisande eller inte vilja prata med mig. Men du var så glad och det gör mig glad! Ja har inte en anning om varför du var glad.. Var det för att du träffa mig? Var det för att din dag varit bra? Var det för att du nu är singel? Jag har inte en anning och det spelar ingen roll för ja vill bara att dom ja tycker om ska vara lyckliga. Sen om inte du kan vara lycklig med mig så är det synd. Men ja ser hellre att du är lycklig och glad själv än olycklig och nere med mig. Trodde ja på en gång när vi sågs skulle kunna säga om ja har kommit över dig eller om ja bara har förträngt mina känslor. Men konstigt nog så gjorde jag inte det. Det är klart att ja hade hellre gett dig en kyss än en kram men man kan ju inte alltid göra det som faller en in. Och det kanske är lika bra de! Men i alla fall så drömde jag om dig i natt igen. Kan inte hjälpa det. Men du finns alltid i mitt undermedvetna. Det gör mig ingenting! För i drömmarna är både du och jag glada ibland tillsammans iblan var för sig! Men vi är alltid lyckliga och det är så jag vill att det ska vara.
Ja frågade dig igår om vi kunde ses i morgon innan ja åker igen för att prata. du har fortfarande inte svarat. Ja vet inte om de kanske inte spelar nån roll men om vi inte kan ses i morgon så vet ja inte när ja kommer hem nästa gång. Och ja vill inte vänta i 100 år med att prata med dig. Vill helst göra det nu på en gång.