Mitt så kallade liv!

Ja skulle hellst av allt vilja ligga i min säng (eller ännu hellre i Jonas (vilket e omöjligt)) och bara gråta bort alla dagarna.. men mina vänner vill inte tillåta det. Dom syselsätter mig. Tvingades med ut igår, ja vet att de va för att vara snäll men de va inte vad ja ville, de fick mig inte att må bättre. Alla killar ja såg bara påminde mig om Jonas och ja sakna honom då ännu mera. Ja vet att lina bara ville väl men de blev ändå så fel. Ja kände att ja lite förstörde hennes kväll  när ja satt där i ett hörne och inte ville prata me nån eller ha men någon att göra. Sitter hemma nu. Sj för första gången sedan de tog slut. Det är faktist jobbigt...vill bara ligga i min säng och gråta, men vad hjälper det? Ja måste stå ut i dom här tre veckorna hur jobbigt det än kommer bli. Men lite tur så kan ja ju få tillbaka honom sen. Om ja nu spelar min kort rätt. Och just nu så vill ja inget hellre än att få honom tillbaka. Älskar honom fortfarande. Idag hade det varit exakt 6 månader.