Mitt så kallade liv!

Efter dagens alla nyheter om att vi måste flytta från lägenheten och försöka hitta en ny osv gjorde min stackars Elin mycket full av grubbel och bekymmer, panik och ångest. Även om hon inte ville erkänna detta. Så innan vi nu skulle sova sa ja till Elin att hon gott skulle meditera lite med mig för att koppla bort alla jobbigt takar och slappna av. Men vadå säger Elin de går ju inte ja blir bara rastlös å kan ändå inte konsentrera mig och sitter bara å grubblar. Lägg ner sa ja å tände ljus. La ut två kuddar mitt emot varandra på golvet, diverse olika mineralstenar i en ring runt kuddarna och tvingar Elin att sätta sig ner. Ja ja halv muttrar hon och sätter sig ner. Lite rädd att hon skulle börja små fnissa lite när ja började prata, men ja körde på. Vi andades lugnt och ja berätta för Elin om de stora skeppet som ligger förtöjd vid kajen. Där hon i en kista lägger ner alla sin bekymmer, problem och oroligheter. Hur hon låser kistan, går av skeppet och ser hur de seglar iväg bort med hennes bekymmer. Vi fortsätter att andas ett tag till och Elin säger att hon faktiskt tyckte om de. Att hon slutade grubbla. Meditera är bra, de borde alla göra. Total avkoppling. Ett inre lugn.