Mitt så kallade liv!

Att de till slut skulle bli så här en dag... Ja hade nog inte räknat med det men ändå var ja inte chokad... Visst det är tomt och ja lider när ja e här men ja vet att de va nog lika bra att de blev så här...

Bara vi får bo kvar i huset... Hoppas hon tänker på oss såpas mycket... Men de är ja ganska så säker på att hon gör... Hon lovade ju...

Men var är ett löfte igentligen värt? "...tills döden skiljer oss åt.."?? eller??? Var det också bara en lögn?

Ja vet att livet inte alltid blir som man vill men just nu så tycker ja att allt bara motarbetar mig... Vad kan ja ha gjort.. Det är det nog inte många som vet. Men å andra sidan så är det ju  inte mitt fel i alla fall det är ju en sak som är säker...