Mitt så kallade liv!

Jaha...sitter här nu. Spänd som en tok och längtar nog ännu mera! Har packat klart och hoppas att ja inte har glömt nått! Skulle  vara typiskt mig! Men men då får man la klara sig utan det i en vecka! ska nog kunna gå!
Prata i alla fall med chefen idag och hon håller på att ordna det mesta inför att ja ska komma upp och jobba! Ska faktist bli himmla roligt att börja jobba igen! Det blir du och jag Elin! The Dream til på Forest Dream! Kommer bli en himmla rolig höst känner ja på mig!
Men men nu ska ja fortsätta att förbereda mig!

Ja ha då ska man till Afrika då! I morgon kl 22,10 går flyget ner till Tunisien för en hel vecka med sol, bad, drinkar och lungna dagar! Ska bli så skönt att slippa ifrån vardagen för en stund! Och när ja sedan kommer hem igen så har jag en del grejer att ordna upp här hemma innan ja åker till Strömstad. Veckan kommer nog att gå fort samtidigt som de kommer bli en lång vecka! Ja hoppas att vi hittar lite roliga utflyckter som vi kan åka iväg på! Få se oss omkring lite! Få se nått mera än bara stranden! Men så blir det nog! Ja ska nog lyckas tjat lite på Jennie om inte annat! Ja brukar få som ja vill!
Packade å så idag. Kollade upp dom sissta detaljerna och förbereder mig mentalt! Första gången ja reser själv. Eller asså min syster är ju med men inga vuxna som ska ha översikt hela tiden utan vi kan göra som vi vill! Det som faller oss in!
Har varit duktig och kommit ihåg att skriva upp några vikitiga adresser så ja kan skicka lite vykort! Ja blir ju alltid lika glad när ja får ett så då får väll ja ta å skirva några ja me! För att göra någon glad!
Jag hoppas att allt kommer gå bra här hemma när vi är borta och att vi kommer få en riktigt skön semester!

Dom säger att tiden läker alla sår. Gör den verkligen det? Och om den nu gör det. Hur blir man av med ärren? Dom kommer alltid finnas där. När ett hjärta går i sönder tar det långt tid att laga det igen. Det blir många ärr och aldrig vad det än gång varit. Man är märkt för livet. Men kanske är det bra? Kanske har man nu lärt sig något? Kanske gör det inte lika ont nästa gång! Eller gör det ondare då? Det vet vi inte. Men vi fortsätter ändå. Vi kämpar oss fram genom varje dag utan att veta vad som kommer att händ. Man kanske borde vara glad för det man har när man har det för man vet aldrig när det försvinner. Eller ska man hålla i hårdare? Men då kanske det blir fel i alla fall. Att tvinga någon till nått dom inte vill och sedan få leva med det i ett förhållande. Det tvivlar jag på att någon vill. Man gör det inte utan att dra ner sig själv i fallet.

Ja skulle hellst av allt vilja ligga i min säng (eller ännu hellre i Jonas (vilket e omöjligt)) och bara gråta bort alla dagarna.. men mina vänner vill inte tillåta det. Dom syselsätter mig. Tvingades med ut igår, ja vet att de va för att vara snäll men de va inte vad ja ville, de fick mig inte att må bättre. Alla killar ja såg bara påminde mig om Jonas och ja sakna honom då ännu mera. Ja vet att lina bara ville väl men de blev ändå så fel. Ja kände att ja lite förstörde hennes kväll  när ja satt där i ett hörne och inte ville prata me nån eller ha men någon att göra. Sitter hemma nu. Sj för första gången sedan de tog slut. Det är faktist jobbigt...vill bara ligga i min säng och gråta, men vad hjälper det? Ja måste stå ut i dom här tre veckorna hur jobbigt det än kommer bli. Men lite tur så kan ja ju få tillbaka honom sen. Om ja nu spelar min kort rätt. Och just nu så vill ja inget hellre än att få honom tillbaka. Älskar honom fortfarande. Idag hade det varit exakt 6 månader.

Varför varför varför? Vad kunde ja göra anorlunda... inte så himmla mycket är ja rädd för. Ja offrade allt för honom, jag satte mig själv åt sidan, ändå så dög det inte.. Eller var det kanske som han sa att han helt enkelt tappade bort sina känslor.. Hur som helst så vill ja ha en förklaring, lovade att inte höra av mig fören om 3 veckor. Det kommer bli det absolut jobbigaste av allt. För ja vill inget hellre än att bara åka till honom prata med honom och lösa det. Jag är så himmla villig att ändra mig själv ännu mera offra mig ännu mera. Om han denna gången kan ge min lite gensvar. Är en godnatt puss mycket att begära. Är det mycket att begära att få vara med när han träffar sina kompisar? Är det mycket att begära att han ska vilja krama mig? Är det för mycket att begära att han ska fråga hur ja mår? Är det inte några saker som andra tar för givet som ja får be om. Kanske var det bra det som hände, kanske passar vi inte ihop, kanske kan Jonas inte se vad ja behöver och ge mig det. Kanske det aldrig hade hållt i längden i alla fall. Men ändå så vill ja så himmla gärna. För dom fåtal gånger som han var den pojken som jag är så fruktansvärt kär i och som jag älskar så mycket är det värt att offra mitt liv för dom gångerna? Just nu känns det så. Ska det bli vi9 igen så måste saker ändra sig och det hoppas ja i så fall att han ska förstå. Men efter 6 månader så känns det så jobbigt att det bara tar slut utan någon knapp anledning....

Något som känns jobbigt det är att han vet att ja mår så himmla dåligt nu. Min älskade  hund blev avlivad i onsdags kväll och ja har mått väldigt dåligt över huvud taget de senaste veckorna. Varför kunde han inte vänta tills ja mådde bättre.. Varför ryckte han undan den sissta fasta marken under mina fötter?

Varför blev detta den värsta sommaren i mitt liv?

Hej hopp! Jaha då börjas snart skolan igen då..men inte för mej nee.. saknar det nästan. Lite konstigt, lite små avundsjuk på alla som får gå tillbaka. När man går i skolan ville man inget annat än att få sluta å aldrig mera gå dit men nu då kommer man på vilken trygghet de va. Bara vara i skolan och göra de lilla som man skulle sen kunde man göra vad man ville på kvällar och helger. Men nu då? Jobba, vilka tider då? Var nån stans? Ta en massa ansvar. Måste tjäna pengar måste klara mig själv. Vad hårt livet helt plötsligt blev..

Men oj oj oj va ja gjorde nått klantigt igår.. drog ett litet skämt med min pojkvän. Fick snabbt lära mig att det inte var något man skojade om.. Lärde mig att de gör ja aldrig igen...hihi